När jag började med radio var digitalt något man gjorde med en dator som piper. I dag betyder ordet allt från svaga textmeddelanden över halva jorden till digital röst via repeatrar och internet. Tre förkortningar dyker upp hela tiden: FT8, DMR och D-STAR. De har nästan ingenting gemensamt mer än att de är digitala.
FT8: när signalen ligger under bruset
FT8 är ett trafiksätt för kortvåg och VHF som är byggt för att fungera med väldigt svaga signaler. Sändningarna sker i fasta perioder om femton sekunder, och varje sändning innehåller bara det allra nödvändigaste: anropssignaler, lokator och en signalrapport. Programmet avkodar alla signaler i ett passband på en gång och visar dem som rader på skärmen.
Det fina med FT8 är att det går att få förbindelser med enkel antenn och låg effekt när banden är dåliga. Det mindre fina är att förbindelserna blir korta och formella. Många använder FT8 för att se vilka band som är öppna och för att jaga nya länder, och kör sedan telegrafi eller telefoni när de vill prata.
Det här behöver du för FT8
- En kortvågsradio med SSB och ett ljudinterface, ofta inbyggt i nyare radioapparater.
- Programmet WSJT-X eller ett liknande program.
- Exakt tid i datorn. Några sekunders fel räcker för att avkodningen ska misslyckas.
DMR: digital röst med tidsluckor
DMR är en standard från den professionella radiovärlden som radioamatörer har tagit till sig. Den används främst på 2 meter och 70 centimeter, ofta via repeatrar som är kopplade till internet. En DMR-repeater delar upp kanalen i två tidsluckor, så att två samtal kan pågå samtidigt på samma frekvens.
För att använda DMR behöver du ett eget DMR-ID som är kopplat till din anropssignal, och du behöver programmera radion med så kallade talkgroups. Det är där de flesta nybörjare kör fast. Ett kodplugg, alltså en färdig kanallista, från någon i närheten sparar mycket tid. Fråga i en lokal förening.
D-STAR: amatörradions egen standard
D-STAR togs fram för amatörradio och finns främst i radioapparater från en tillverkare. Den kombinerar digital röst med en datakanal som kan skicka text och position. Repeatrar kan kopplas ihop via så kallade reflektorer, och samtal kan gå mellan repeatrar i olika länder.
Det finns fler system i samma familj, till exempel System Fusion och det öppna M17. De fungerar olika och är inte kompatibla med varandra utan särskilda bryggor.
Hotspots: när repeatern är för långt borta
En hotspot är en liten radiomodul med internetanslutning som du ställer på skrivbordet. Den låter en handapparat nå de digitala näten utan att det finns en repeater inom räckhåll. Hotspots sänder på amatörbanden och kräver därför certifikat, och de ska ställas in på frekvenser som är tänkta för den sortens trafik enligt bandplanen.
Vilket ska man välja?
Om du har en kortvågsradio och vill nå långt: börja med FT8. Om du vill prata med andra i Skåne och resten av världen med en handapparat: se vilket digitalt system de lokala repeatrarna använder och välj det. Lyssna gärna med en enkel SDR-mottagare först för att höra vad som faktiskt är aktivt där du bor.
Gemensamt för alla tre är att reglerna för amatörradio gäller fullt ut. Du ska identifiera dig med din anropssignal, och innehållet ska vara öppet. Kontrollera aktuella föreskrifter hos PTS om du är osäker.
